Färdledare med närkontakt
Handen på hjärtat, det är skillnad på färdledare och färdledare. En riktigt bra färdledare är förstås trygg, kompetent, flexibel och säkerhetstränad. Men hur fascinerande platser man än besöker och hur påläst man än är själv ska man inte underskatta vikten av en färdledare som kan konsten att berätta och dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper på ett passionerat sätt. Bidra med ett sammanhang.
De bästa färdledarna i resebranschen jobbar för oss på Världens Resor och en av dem är Gunilla Hamne. Sedan 2007 bor hon delar av året i Rwanda och Kongo och i februari kan du följa med henne på vårt nya äventyr – Bergsgorillor & strövtåg i Rwanda.
Vilka tankar far genom huvudet när man möter en 250 kg tung bergsgorilla med silvergrå rygg på riktigt nära håll? En varelse som är så mänsklig och djurisk på samma gång. Hur känns det att titta rakt in i de vänliga, bruna ögonen? Att få se in i det sista orörda av världen, in i sig själv? Är första instinkten att krama jätten eller att springa därifrån så fort benen bär en? Helt klart är att känslan kommer röra om i din själ.
Om du någon gång har drömt om att träffa de dimhöljda bergens schimpanser och gorillor och bara väntat på rätt tillfälle eller reseupplägg, så är tillfället här. Nu. Missa inte det. Vårt unika reseäventyr med avresa i februari 2019 innehåller det absolut bästa av Rwanda och Uganda under ledning av ingen mindre än Gunilla Hamne – journalist, naturfilmare, hjälparbetare och trauma-hanteringskonsult. Vi lyckades få till ett Skype-möte med Gunilla för att ställa några frågor och lära känna henne lite bättre inför resan. Vid intervjutillfället befinner sig Gunilla i ett av Greklands största flyktingläger på ön Lesbos.
Hur uppstod ditt intresse för djur och natur?
På ett sätt har det alltid funnits med mig. Jag har alltid älskat miljöfrågor och att vara i naturen, men det blev ännu tydligare när jag jobbade med ett forskningsprojekt om gråsälar i Östersjön för Naturhistoriska Riksmuseet tillsammans med min dåvarande man. Vi skrev programförslag till ”Mitt i naturen” och började jobba som naturfilmare för SVT. Att spana efter djur är en av mina absoluta favoritsysselsättningar.
Hur startade ditt intresse just för människoapor?
Det var 2007 när jag började arbeta i Rwanda och Kongo flera månader om året. Att möta gorillor och schimpanser är något av det mest magiska jag varit med om. Det vill jag gärna förmedla till andra.
Berätta om ett speciellt möte med en bergsgorilla eller schimpans! Vilka tankar for genom ditt huvud?
Ett gorillamöte jag verkligen minns var tillsammans med min dotter Moa och hennes pojkvän. Vi hade suttit och iakttagit hannen i flocken, en silverback, när min dotters pojkvän plötsligt vände bort blicken från gorillahannen. ”Vad är det?”, viskade jag. ”Han ser ju rakt in i min själ”, svarade han och det är precis så man kan känna. Alla gör inte det, men många. Det är svårt att beskriva ett sådant mäktigt möte med ord. Det är som att en del av en själv iakttar en, ett naket möte. Vårt släktskap blir uppenbart. Det som vi så lätt avskärmar oss ifrån. Vi bygger hus, tänker på jobbet, på hur vi ska klara av amorteringarna, vad vi ska göra nästa sommar, ett konstant surr av tankar. Att möta en människoapa är ett ögonblick av existentiell stillhet.
Vilka är höjdpunkterna (förutom människoaporna)?
Natursköna Kivusjön, Nyungwes regnskog och vandringen bland teplantagen. Vi befinner oss mitt i Afrikas hjärta, nära Rift valley där skelettdelarna från de förmänniskor som anses vara Homo Sapiens förfäder hittades. Det är vårt urhem – bara det för mig är wow-känsla. En annan höjdpunkt är förstås att jag får chansen att förmedla mina rwandiska kontakter, vänner och kollegor som kan berätta hur det är att leva i Rwanda idag.
Vilken typ av resenär ska man vara för att till fullo uppskatta resan?
Man ska vara djur-, kultur- och naturintresserad, tycka om att gå en del och värdera att komma hem med både skönhetsupplevelser och insikter i bagaget.
Vilket väder kan man förvänta sig i Rwanda och Uganda i februari?
Behagligt. Ungefär som när svensk sommar är som bäst. 25-grader, max 30 och det blir aldrig stekande hett på grund av höjden. Det finns risk för regnskurar och då kan temperaturen snabbt gå ner till 15 grader.
Vad är det som du älskar med Rwanda?
Jag älskar Rwanda för människorna. För vänligheten – bara sättet som folk hälsar på varandra gör mig helt beroende. Jag har träffat så många människor som jag har lärt mig mycket av. Sen liknar Rwanda inget annat land. Det kallas ju ”de tusen kullarnas land” av en anledning och är otroligt vackert. Folk tror att det är torrt och eländigt, men det är frodigt grönt och ett välfungerande samhälle. Till exempel internet är väl utbyggt, vägarna är bra och bussarna går i tid. Trots allt som har hänt historiskt så har människorna en framtidstro. Utvecklingen går åt rätt håll och den går snabbt. Det är till och med så att unga svarta amerikaner som fått nog av fördomar och rasism lämnat USA för en framtid i Rwanda. Det gör helt enkelt en Blaxit.
Det går förstås inte att berätta om Rwanda av idag utan att berätta om folkmorden 1994. Du och din välgörenhetsorganisation lär ut en enkel självhjälpsmetod för krigsoffer som behöver hantera traumatiska minnen.
Ja, det är en enkel teknik som vem som helst kan lära sig och lära vidare till andra. Den fungerar jättebra. Det är mitt bidrag till de fantastiska människor jag mött i Rwanda och lärt mig så mycket av. Jag berättar gärna mer under resan för den som är intresserad. Det finns så många fascinerande historier att berätta. Murakaza neza! Välkommen!
